Stålplåt som är tunnare än tre millimeter kallas för tunnplåt. Vanligen är denna typ av plåt mellan en halv till två millimeter tjock. Tillverkningen sker av kolstål som valsas i stora pressar. Typerna för framställning av plåt är varmvalsning eller kallvalsning, varav den senare är vanligast för tunnplåt. Denna metod blev dominerande på 1960-talet. Varmvalsningen används mer för stålkonstruktioner.
Efter fabrikstillverkningen tar plåtslagaren vid och utformar detaljer, skär, bockar och viker. Man särskiljer denna kategori från andra vanliga plåtvarianter som grovplåt och mediumplåt. Tunnplåt kan, dock beroende på vad den skall användas till, ha andra benämningar.
Det vanligaste typen av tunnplåt är den korrugerade typen som förekommer inom byggnadsarbeten som takplåt eller till fasader. När det gäller slät tunnplåt så är den vanligast vid ventilationsarbeten som inklädnader, trummor och kanaler samt till detaljer som vattenavvisare på hus så som stuprör, rännor och bleck. Man kan även se detaljer i hushållsmaskiner, värmeväxlare och redskap som skottkärror och dylikt.
När plåten började användas
Även om viss typ av plåt förekom tidigt blev den mer vanlig först på 1700-talet. Då användes det till kyrktak och takbeläggning på andra mer officiella byggnader och herresäten. Det berodde på att den då var mycket dyr i tillverkning så att endast mycket välbeställda kunde kosta på sig sådan lyx. Man bearbetade plåten manuellt genom smide och plåten kallades svartplåt på grund av dess färg.
Men från 1830-talet kunde man valsa plåt maskinellt och då blev den billigare. Det innebar att den kunde användas till fler ändamål, men byggnader var ändå det viktigaste användningsområdet även om man så smått började finna andra områden.
Varmvalsning var den enda metoden fram till mitten av 1900-talet. År 1963 blev Domnarvet först i Norden med kallvalsad plåt som framställdes i sammanhängande band. Denna vara levererades vidare till företag som framställde galvaniserad plåt. Förädling utfördes på Galvan i Gävle och Stockholm samt på Kockums.